Oavsiktliga konsekvenser av amerikansk politik

Den nya befälhavaren för de amerikanska militära styrkorna i Afganistans meddelar att han ska skona afganerna från:

”oavsiktliga konsekvenser av USA:s egna militära operationer”.

Det var ju snällt att man ska försöka låta bli att döda oskyldiga människor. Vad sägs om ett fredspris för den intentionen som vi alla vet är en omöjlighet, inte minst efter en av de senaste attackerna?

En afghansk oberoende kommission för mänskliga rättigheter rapporterade i slutet av maj att 97 civila dödsoffer kunde säkerställas: 65 barn, 21 kvinnor och elva män.

Det tröstar säkert deras anhöriga att veta att man ska sluta döda urskiljningslöst och försöka undvika ”oavsiktliga konsekvenser”.

De militära insatsen:

- …kommer att pågå tills dess vi uppnår sådana framsteg som vi vill uppnå. Det kommer att ta tid.

Undrar varför man vägrar att tala om vad de framstegen är, eller uppger olika versioner av dem?

Tänk att var amerikansk president så desperat behöver ett eget krig som ska visa graden av beslutsamhet och järn i presidentvirket.

Nästa president kommer att få Pakistan.

Källa DN

Femöresjournalistik

Igår rapporterades på Politikerbloggen att man gjort ett avslöjande. Man hade skickat ut drygt 6500 blanketter till olika förtroendevalda socialdemokrater i landet. Av alla dem ansåg endast 1500 att det ens var lönt att besvara enkäten.

Vad händer då? Jo trots att drygt 77 % har valt att inte ens besvara enkäten så drar TV4 och Politikerbloggen igång ett stort drev utifrån de få resultat man fått in. Man påstår att var fjärde socialdemokratisk politiker har lågt eller mycket lågt förtroende för Sahlin utifrån undersökningen utan att ens diskutera den besvärligt låga svarsfrekvensen.

Då hoppar Expressen på och plankar hela den undermåliga undersökningen. Så helt plötsligt är en dåligt genomförd undersökning med ett bortfall på 77% helt plötsligt en ”nyhet” . Vid det här laget uppger man inte ens längre att nästan åtta av tio tillfrågade inte ansett enkäten värd att ens besvara.

Så i en undersökning där 6-7 % av de tillfrågade har angett svarsalternativet man ville få fram, så har siffran helt plötsligt putsats upp till 25 %. Det är ingen dålig avrundning.

Några dagar tidigare försökte man på Politikerbloggen bevisa samma sak vad gäller Vänsterpartiet. När man till slut insåg att drygt 2 % menade att Ohly efter katastrofsiffrorna till EU-valet hade lågt eller mycket lågt vidare förtroende hoppade man över detta faktum och gick rakt på att utse efterträdaren istället. Detta gjordes både i Politikerbloggen och på Expressen.

I en stundande valrörelse måste någon börja granska denna form av femöresjournalistik som presenterar ”undersökningar” som inte ens är värt pappret (?) de skrivits på. Ett bortfall på 77 % kan inte bara försvinna ur rapporteringen. Något säger mig att valrörelsen kommer att bli en smutsig byk. Den med minst skrupler kanske vinner?

Tack, tack Piratpartiet

Tack Piratpartiet för ni lyckades hålla SD utanför Europaparlamentet. Bara det är värt den man ni skickar iväg.

SD finansierar Expo

I gårdagens Aftonbladet tog chefredaktören ett aktivt beslut att inte försöka tiga ihjäl och därmed skapa martyrer av SD-anhängarna. Tycker personligen att det är helt rätt. Det kommer inte dröja länge förrän de eviga konstruerade ”sanningarna” som SD-anhängarna viftar med kommer att dissikeras om de förs ut i en allmän debatt.

Vad som är lite kul i det hela är att Aftonbladet samtidigt som de tar in annonser från SD så ser de till att de pengarna hamnar hos ärkefienderna till SD – tidningen Expo. Det tycker jag är kul. Det är väl ungefär det sista som SD skulle vilja finansiera, näst efter invandringen då naturligtvis.

0-0 i Anna Wahlgrens sömnkamp

Det har förts en intensiv debatt de senaste dagarna huruvida barn ska sova på rygg eller på mage och var de ska placeras när de sover och inte minst om hur vi ska få de små liven att sova.

Spädbarnsfondens ansvariga har i dagens SvD reagerat på vad de anser vara raljerande från Wahlgrens sida beträffande barns sovvanor. Man hänvisar till statistik både över hur barnet sover och var det sover.

Anna Wahlgren kontrade på Newsmill häromdagen där hon påstod att barnläkare saknar sunt förnuft.

Jag skulle nog vilja placera mig mitt emellan den förhatliga herr P och den självgoda Anna Wahlgren. Fru Wahlgren är ju bara andra sidan av samma mynt.

Jag ger inte ett vitten för Anna Wahlgrens ”Sova-själv-metod” och jag har inte heller något till övers för herr P:s medicinering av droger till barn för att de ska sova.

Sömnen och problem med sömnen är i vår kultur främst kopplade till att föräldrarna ska orka och att de ska njuta av sina barn. Ingen av metoderna tar ett barnperspektiv utan det är föräldrarnas sinnesro och möjlighet till nattsömn som är utgångspunkten.

Man kan ju som Anna Wahlgren gör med halva djurriket när det gäller sovställning istället försöka sätta sig in i att själv försöka somna med hjälp av en ”tryckpress” på skallen eller drogad var kväll. Om jag är trött och grinig vet jag faktiskt inte om jag skulle vilja bli lugnad genom att någon trycker ner mitt huvud i sängen tills jag somnar av utmattning. Att ge droger för att barnen ska somna är en mycket enkel utväg – för föräldrarna men knappast något för ett växande barn med tusentals intryck att bearbeta under natten. Det måste väl finnas andra vägar än alla dessa utbildade eller självutnämnda experters? Visst kan man ta hänsyn till all statistik och alla resultat av sina metoder men sunt förnuft? Jag vet inte om jag vill kalla någon av metoderna som sunt förnuft. Prestige – kanske och ett drag av hjärtlöshet.

På tal om Melodifestivalen

När Måns låg i topp efter juryrösterna lovade jag för jag vet inte vilken gång att jag aldrig skulle ringa in fler gånger. Mina favoriter hade glidit långt ner på listan och föreföll ligga långt från toppen.

Sen hände något underligt när folkets röster räknats. En efter en försvann de där obegripliga toppennoteringarna. Måns såg mest chockad ut och en viss förvirring verkade uppstå när man satt och funderade över vem som skulle få de åtråvärda 144 poängen.

Och då var inte två bortkastade röster längre bortkastade. Malena vann. Jag ringde dessutom en gång på Caroline också och hon kom tvåa. Så jag sa att okey, kanske ringer jag nästa år också då…

Av de andra mer själlösa tillintetsägande bidragen skulle jag nog gråtit blod om Måns blev skickad och varit mer nöjd om Alcazar tagit sig till Moskva. Men Sarahs ”Moving on” ville jag inte ha där. Jag är väl som många andra och vill inte att någon med så mycket självömkan ska skickas iväg utan gläds när det blir någon som blir genuint överraskad och när tårarna kommer nerrullande.

Frågan är lite vad man ska med en jury överhuvudtaget att göra. De verkar ju inte ha så där vidare koll på vad som går fram hos folket. Om man säger som så att ett väldigt begränsat antal människor känner till Malenas tydligen vida berömmelse utan i det här fallet röstade man fram ett bidrag som berörde en. Och faktiskt är det ju så att Melodifestivalen är en sångtävling. Och sjunga det kunde hon ju. Låten är dessutom unik och trallvänlig och blir inte en sörja bland allt annat som många av juryn bidrag faktiskt var.

Jag är glad över att det svenska folket röstade fram sin kandidat och om svenska folket har valt kandidaten så blir det mycket enklare om ifall det skulle bli ett platt fall i Moskva. Men jag tror inte det blir det. Jag tror faktiskt att fler än svenskar uppskattar människor i Melodifestivalen, sångtävlingen, som faktiskt kan sjunga.

Caroline af Ugglasfick sin hedervärda andra plats, vilket hon var väl värd. Hon verkar ha retat upp kulturkännande och bara det är värt en andra plats faktiskt.

Och för er som vill fördjupa er lite mer osunt mycket kan ni nu träna in texten till La Voix.

Och nu lär de sedvanliga klagomålen om att det inte gått att rösta på de låterna som förlorade att strömma in….

Miljöpartiet med ett välkommet förslag

Äntligen kommer ett parti med ett förslag som faktiskt skulle vara ett klart steg på vägen mot en lyckad integration till skillnad från mycket annat som rör integrationspolitiken. I SvD:s Brännpunkt skriver Maria Ferm:

Vi föreslår att de ska få ett bidrag som motsvarar medelkostnaden för vad det kostar att bo på ett av Migrationsverkets boenden. På så sätt kommer de som väljer att hitta boende själva kunna hitta ett boende som är av rimlig standard.

Eftersom just de som bor i eget boende oftare blir snabbare och bättre integrerade i samhället och inom den svenska arbetsmarknaden måste det väl vara en win-win situation.

Men det är klart ett sådant förslag skulle aldrig läggas av den sittande regeringen eftersom de då inte kan rida på populismens högervindar längre. så man får väl hoppas att Mp får gehör för detta när man nästa år får ett mer reellt inflytande över den svenska politiken.

Att leva som man lär?

Det verkar definitivt vara den borgerliga regeringens akilleshäl. Redan inledningsvis när man skulle jaga ”fifflare” föll man på eget grepp och offrade i alla fall de kvinnor som visade sig inte ha rent mjöl i säcken.

Och så fortsätter det. Bara förra veckan rörde det sig om Borgs jakt på bonusar i näringslivet som man i Uppdrag Granskning visade var tvärtom den policy regeringen tagit för staten där man istället fördubblat bonuskulturen genom aktiva regeringsbeslut.

Nu näst i raden kommer vi till könskvotering.

I fredags kunde SvD berätta att Moderaterna nu ansluter sig till ännu en princip, som partiet tidigare har fördömt: könskvotering…

Bakgrunden är enkel valmatematik. Moderaterna gjorde 2006 ett sämre val bland kvinnor än bland män. För att rätta till balansen prioriterar partiet rekrytering av kvinnliga väljare, särskilt sådana som jobbar i den offentliga sektorn.

Vägen fram till tankar om valresultat och könskvotering kantas av att byta ut kvinnor mot män i den absoluta toppen.

Man är tyvärr inte ensam om detta, det är ett strukturproblem som politiskt endast bryts av de som aktivt satsar på en mer balanserad politisk struktur – Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Allianspartierna och Socialdemokraterna har idag bara män som partisekreterare, ekonomisk-politiska talesmän och gruppledare i riksdagen.

Detta är ett problem. De som är emot könskvotering talar ofta högt och ljudligt om kompetens före kön. Samtidigt så utesluter man hälften av befolkningen från beslutsfattande positioner, där man faktiskt skulle kunna få in en helt annan än den gängse kompetensen som företräds av medelålders vita män som alla liknar varandra både i värderingar och tänkande.

Så, nu ska vi se om de aktivt tagna besluten för att få moderaterna att släppa stämpeln som gubbparti har någon verkan. Tror knappast det när den aktiva politiken redan går på exakt motsatt håll. Och med facit i hand borde en aktiv satsning på könskvotering då det gäller moderaterna betyda att det i framtiden kommer bli allt mer segregerat och att man själv lyfter in allt fler män. Borgarna har defintivt visat sig ha svårt att leva som man lär. Det blir ofta mycket snack och liten verkstad.

Polis drog tjänstevapen under demonstrationen

En hårt ansatt polis drog under dagens demonstrationer sitt tjänstevapen. Som tur var stod där en mer rutinerad kollega bredvid som snabbt fick honom att komma på andra tankar än att skjuta ner demonstranterna.

Hoppas för övrigt att man skjutsat ut det hundratalet som störde friden en så där två mil söder om Malmö. Där det står en skylt som upplyser om att man har lite mer frihet (och mindre skatt).

Risken är annars ganska överhängande att det kommer att bli en ovanligt stökig kväll och natt i Malmö.

Björklund ropar på vargen

I ett enträget försök att vinna billiga politiska poäng fortsätter Jan Björklund att ropa på vargen efter Ilmar Repalus uttalanden om staten Israels brott mot folkrätten.

Repalu har genom fientliga uttalanden hetsat upp både vänstergrupper och nynazister mot sex unga judiska tennisspelare.

Det är farligt att ropa på vargen utan att det föreligger någon omedelbar fara. Eller rättare sagt det är fegt att säga att vargen kommer när någon enbart ha velat klappa lammet. Det är dessutom ganska fegt att göra det när man samtidigt sitter i en regering som klart tagit ställning för främlingsfientlighet och inte ser det som en omöjlighet att samarbeta med islamofoberna Sverigedemokraterna.

Folkpartiet har ju länge utmärkt sig på den främlingsfientliga skalan men nu går Björklund för långt i sin jakt på billiga politiska poäng.

91 omhändetagna personer kanske pekar på hur läget i realiteten var i Malmö och om anledningen till Repalus tvekan att köra matchen inför fyllda läktare där folk sedan skulle ut i armarna på hulliganer.