Politikerbloggen har en artikel som behandlar det omöjliga med att dela ut årets lobbyistpris.
Andes Krohn beskriver lobbyistens uppdrag:
… lobbying är direktkontakter med politiker i syfte att ge dem bra beslutsunderlag, fakta och att framföra sin eller uppdragsgivarens ståndpunkt. Ett bra lobbymöte innebär sällan eller aldrig att man skickar ett pressmeddelande.
Jag skulle nog hellre vilja definiera lobbying som direktkontakter med politiker i syfte att påverka politikern till att ta ett beslut i en viss riktning utifrån en viss uppdragsgivares önskemål.
Och naturligtvis vill man inte skylta med vem det är som betalar pengar för att påverka politiken utöver till att handla om saker och ting som sträcker sig utanför de demokratiska ramarna ett samhälle är uppbyggt kring.
Alla som håller på med lobbying vet att vapenindustrin har mycket skickliga lobbyister. Men de kommer troligen aldrig att bli utsedda till årets lobbyist. De vill inte ens bli det.
Detta är mycket intressant. Tydligen så betalar vapenindustrin de skickligaste lobbyisterna till att påverka de politiska besluten.
Detta är inte oproblematiskt. Om man tittar på länder med lång tradition av lobbyverksamhet som i USA finns det klara orsaker till att känna en viss oro. Om man sedan sätter ihop detta med utökade möjlighet till personval kan det helt enkelt bli så att exempelvis vapenindustrin bekostar en personvalskampanj för att kunna ingripa i den demokratiska ordningen. Detta är definitivt ett av de största problemen man har inom det amerikanska politiska systemet idag.
Om vi nu har en grupp lobbyister som redan idag är anställda för att påverka politiska beslut bör därför en reglering ske av denna verksamhet innan man övergår till ett utökat personvalsförfarande. Så man inte återupprepar de misstag man gjort i USA.
Det finns en uppenbar resultatkonflikt mellan lobbying och PR. Låt mig ta ett förenklat men uppenbart exempel. Om jag ringer en slumpvis vald riksdagsledamot och säger att jag vill diskutera viktiga framtidsfrågor för näringslivet med ledamoten, så kommer svaret att i 99 fall av 100 att vara: “visst, låt oss hitta en tid”.
Men om jag i stället säger “Hej, jag vill träffas så att jag kan skicka ett pressmeddelande om att jag lobbat in viktiga näringslivsfrågor till dig” så kommer svaret att vara annorlunda.
Detta betyder i klartext att man inte varken från politikers eller de betalda lobbyisternas håll vill skylta med förbindelsen. Men att 99 av 100 ledamöter vill ha en indirekt påverkan på sina beslut är oroande, men förståeligt. Detta inverkar även på hur politikerna framstår i debatten. De lobbyister som finns är naturligtvis skickliga i att plocka ut de argument som stöder deras uppdragsgivares intressen och att vinkla informationen så den blir fördelaktig utifrån det perspektivet. Och det ser ju bra ut om riksdagsmännen kan förefalla vara pålästa och insatta i ett ämne. Då vill man naturligtvis inte att det ska komma ut att man inte är påläst utan påverkad.
Arkiverad under: Internationell politik, Svensk politik | Taggad: demokrati, lobbyister, lobbyverksamhet, påverkan, Politikerbloggen, USA, vapenindustri
Om jag bara får kommentera det sista med de 99 riksdagsmännen. Ordet “jag” i den meningen ska längre utläsas ut som informationschefen för en Handelskammare som i över 100 år tagit tillvara sina just nu 2400 medlemsföretags intressen. Av det kan man konstatera tre saker:
1: Det vore märkligt om riksdagsledamöter inte vore intresserade av vad näringslivet tycker
2: Riksdagsledamöter är vana att hantera information från intresseorganisationer och jag är ganska övertygad om att de är smarta nog att kunna skaffa sig en allsidig bild
3: Vi hade inte funnits i över 100 år om vi ägnat oss åt att ljuga för politiker eller bara ge dem väldigt vinklade fakta. Det hade avslöjats tidigt och vi har varit rökta
Att politiker träffar folk som vill något eller företräder sin åsikt är inte ett hot mot demokratin. Det omvända (att de inte skulle lyssna på någon) skulle däremot vara det.
Andreas Krohn
Klart att riksdagsledamöter är intresserade av vad näringslivet tycker. Men riksdagsledamöter kan inte vara experter i allt som de själva gärna understryker. Men visst ger ni dem vinklade fakta. Med en viss utgångspunkt för du kan väl inte mena att ni gör objektiva utredningar som tillvaratar allas intressen? Att det sedan kan delvis kompenseras av engagerade intresseorganisationer från annat håll är tur. Problemet är att många av de organisationerna som företräder den lilla människan i sammanhanget inte har de ekonomiska medel som krävs för att satsa stora resurser på påverkan av politiker utan är mer utlämnade till opinionsskapande och annat inom den demokratiska ramen.
Men inte är det så oproblematiskt inte. Det har ju exemplet USA visat om inte annat.
Fast vad är din operativa slutsats? Registrera lobbyister som man gör i USA? Var drar du gränsen mellan lobbyist och intresseorganisationer eller engagerade medborgare?
Eller vill du förbjuda lobbying? Någon mer del av yttrandefriheten du vill stryka? Något konkret du själv vill kan du väl skriva?
Andreas Krohn