Nej, inte säger man på SvD Ledaren och refererar samtidigt till en händelse där en tjej blev trackaserad på en buss och där själva trakasseringen inte berörde henne lika illa som att människor runt om inte agerade.
Men det betyder inte att det är rätt att lagstifta om civilkurage, vilket regeringen nu vill göra. En sådan lag skulle ge vittnen som hållit sig passiva alldeles för goda skäl att inte vittna överhuvudtaget.
Samtidigt skulle det bekräfta flickans känsla av att det är något galet när människor är så urbota egoistiska så de inte ens kan stå upp för en annan medmänniska i en sådan situation.
Alla som någon gång varit utsatt för något dylikt och fått en uppbackning genom folks reaktioner kan nog intyga att det kan vara detta som avgör hur man sedan behöver bearbeta det som hänt.
Personligen tycker jag att det är ett bra förslag. Naturligtvis ska det ingå en skyldighet att agera när man ser brott begås och inte klara sig ifrån ett sådant samhälleligt ansvar. Det borde ingå i de demokratiska rättigheterna och skyldigheterna – att man säger till och agerar. För inte förrän alla gör det kommer vi att se någon attitydförändring och minskad brottslighet i samhället.
Ett konkret exempel. Om man är så ”rädd” för sin egen del så man inte säger till när en sjuåring står och sparkar på en cykel – då kan man inte förvänta sig att andra ska våga säga ifrån när sjuåringen blivit arton och står och sparkar på en annan människa.
Var behövs modet – när det händer eller vid en rättegång. Jag skulle säga att om det hade varit så att modet använts när det skedde kanske rättegången inte ens hade behövt bli ett faktum.
Nej lagen om civilkurage är för mig något som skulle ha kommit för länge sedan. Att säga till var gränser går och markera detta är ett gemensamt ansvar. Annars har vi väldigt lite ”rätt” att oja oss över hur det ser ut i samhället. Samhället är vi och om vi inte markerar och gör skillnad mellan rätt och fel hur ska då en generation barn och ungdomar få reda på var gränserna går.
Jag välkomnar lagen och tycker den borde ha kommit för länge sedan. Inte minst med tanke på de som blir offer för dessa dylika situationer som måste förlora tilltron till samhället. Man måste bekräfta att deras intuition är rätt – att folk borde ha agerat – att det är oerhört fegt att bara stå bredvid och tänka på sitt eget skinn i alla situationer.
Postat i: Samhällsdebatt, Svensk politik Taggat: | ansvar, civilkurage, samhälle
Här angriper regeringen det här från fel håll. Det går inte att tvinga genom lagstiftning att man som människa skalla ha civilkurage. Det måste komma innifrån en själv.
En bra början är att satsa på oss när vi är små barn, genom att ha fler lärare i våra skolor, så lärarna har tid med oss elever, och vi får lära oss hur vi skall vara mot varandra.
Det är lätt att skriva vackra ord på ett papper, men sedan att leva efter som man lär, är en annan sak, får vi lära oss varje dag av vårt liv.
Ja det ena utesluter inte det andra eller rättare sagt är det en förutsättning för att det andra ska fungera.
Jag tror det behövs både och faktiskt. Idag är folk så rädda för sitt eget skinn samtidigt som vi är ganska laglydiga. Men helt klart behövs satsning på de unga som sedan blir förövare på grund av uppmärksamhetsbrist och klen vägledning.
Jag tror inte att en lag skulle kunna ändra på dagens förhållande men det kunde gett en klar indikation på i vilken riktning man vill att mentaliteten ska förändras.
Som det är idag är det totalt uppåt väggarna.
[...] bloggare som länkar till artikeln Utantvekan, Johan Ingerö, Simone, Svensson, jj.n, Per Westberg, The Evolving Ape, Folkpartiet i [...]