Det rör sig om ideologi

Man har under de senaste dagarna kunnat notera att det finns en grundläggande skillnad i hur man från höger- respektive vänsterhåll ser på Israels attacker i Gaza. Detta speglar sig både i media och i andra reaktioner.

Om man ska generalisera det lite så ifrågasätts attacken av vänsterfolk och berättigas från högerhåll. Varför är det en sådan skillnad då det gäller hur man ser på det som händer? Jo, det rör sig om ideologi.

En ideologi som får tillbaka till ”Nattväktarstatens vagga”. Då man gjorde upp ett samhällskontrakt där människor mot att få beskydd av staten skulle vara villiga att bidra till densamma i form av det allmänna. Med den här synen är det statens skyldighet att skydda sina medborgares liv och egendom, mot att man själv bidrar till det allmänna.

Den motsatta ideologin är mer inriktad på hur människornas direkta situation är.  Konsekvenserna för både samhälle och individ tas ner till det som rör människornas omedelbara livsvillkor. Det blir mycket svårare att inse statens behov av att skydda sina medborgare när man samtidigt noterar att andra människor lider oförskyllt.

Så medan borgarna mer eller mindre förväntar sig att staten i ett sådant här läge ska gå in och säkerställa skyddet så ser vänsteranghängarna på hur olika beslut påverkar de människor som hamnar i skottlinjen. För vänsteranhängare finns det en gräns där alla mål inte rättfärdigas med alla medel. För högermänniskor ser de det som en styrka om staten kan visa att de kan beskydda den egna staten från alla form av yttre hot. Och en styrka som är högt värderad och ställs i kontrast med svaghet och i relation till att behöva bidra till det allmänna.

Konflikten uppstår då borgare som förespråkar nationens säkerhet kommer i konflikt med de som ifrågasätter den omedelbara konsekvensen och valet av vägen för handlandet.

För att konkret illustrera det jag vill visa tänkte jag diskutera termen ”självförsvar”.  Borgare hävdar att Israel har rätt till självförsvar. I det menar man att staten är hotad, den måste ta ansvar för situationen och undanröja hotet, det är prioritering ett.  Medan vänstermänniskor ser till hotet och ser till vad som är en adekvat reaktion inför hotet. Om någon höjer handen är det då i sin ordning att hugga av handen eller ska man hugga av huvudet? Eller kanske båda händerna för att vara säker på att inte även den andra handen höjs? Målet är inte det enda som är mest viktigt utan sättet man når målet betyder minst lika mycket. Det ska finnas en rättvisa, en rimlighet, en human inställning där man ser på hur besluten påverkar oförskyllda människor.

Därför blir konflikten så het. Borgare tycker de skyddar själva grundvalarna för samhälle medan vänsterfolk tycker att de skyddar människorna.

I det här fallet med Israels attacker anser nog vänstermänniskor att man både huggt av handen, båda händerna och huvudet inför ett hot som visserligen är reellt men inte i proportion till hur man bemöter hotet. Medan borgarna anser att det är ett tecken på en stark stat som gör det den ska. Och styrka är viktigt, svaghet är självförvållat.

I de konkreta diskussionerna blir det från högerhåll i praktiken så att man tar Israel i försvar, staten skyddar landets befolkning. Och folket i Gaza får skylla sig själv dels för att de inte förstår att de är underlägsna och fortsätter att skicka iväg sina på måfå skickade pjäser och dels får de skylla sig själv som valde en regering som inte kan beskydda dem.

För vänstermänniskor kan man inte hävda självförsvar när man själv är den som jagar in människorna i ett hörn och höjer motorsågen mot huvudet. Inte ens om den första stenen kastades av motståndaren eller om båda kastat stenar på varandra tidigare. Våldets art är inte i proportion till funktionen.  Många inser också att det är kontraproduktivt och kommer att leda till att våldet inne i Israel kommer att eskalera.