SvD drar mot extremhögern?

Inte nog med att man inte för en sekund uttryckte någon tvekan beträffande moderaternas flirt med Sverigedemokraterna, man verkar också använda gammal klassisk Sverigedemokratisk retorik utan att blinka.

Idag skriver Paulina Neuding en kolumn som skulle få vilken Sverigedemokrat som helst att nicka instämmande.

Här är exempel på delar av den retorik man använder under rubriken ”Grumliga vatten till höger och vänster Extremistfiske I Malmö”.

Reepalu borde för övrigt veta. Sedan kriget bröt ut i Gaza har Malmö sett skrämmande uttryck för extremism i den där änden av det politiska spektret där vänster möter islamism.
…

När kraven på bojkott dessutom bara drabbar den judiska staten – och inte till exempel Kina, Ryssland eller Vitryssland – kan man fråga sig om de israeliska tennisspelarna straffas för att de är israeler, eller för att de är just judar.

…
Men det handlar förstås också om ett stort väljarsegment som det gäller att vinna över inför valet 2010. Allra störst blir det om man räknar med den grupp som har direkt antidemokratiska värderingar.
…
Det vet Lars Ohly när han berättar att hans favoritläsning på nätet är en blogg som Svenska Kommittén mot Antisemitism klassat som klart antisemitisk.

Jag måste personligen säga att jag höjer mycket på ögonbrynen åt att en skribent på en relativt ansedd dagstidning går Sverigedemokraternas ärenden.

Om man då ska bemöta argumenten kan man först konstatera att moderaternas utspel om främlingsfientlig politik in i riksdagen är i en särklass för sig själv då det gäller röstfiske – ingen utom SvD ledaren tvekade en sekund över vilken form av populism som låg bakom det uspelet.

Vad exakt menar hon med extrimism där kommunism möter islamism? Tydligen är det inte bara Sverigedemokraterna som drabbats av islamofobi. Om Paulina gräver lite i historieböckerna kanske hon kan få förklaringar som bygger på solidaritet, jag vet ett okänt ord för många långt ut i högerperiferin, solidaritet med de diskriminerade i samhället – de som är satta på undantag från vår fantastiska gemenskap.

Sen går hon över till den helt befängda tanken på att Israel inte skulle kunna kritiseras som nation om inte andra nationer samtidigt kritiserades för om så inte är fallet så rör det sig inte om kritik utan om antisemitism. Det är ett fegargument för de som inte har några bra argument för att fortsätta att bistå en nation som begår massakrer mot civilbefolkning och mördar barn. Klart det inte finns några argument och därför är det mycket enklare att slänga ur sig att det måste vara antisemitism för inte har väl Israel begått något fel när de mördade barnen?

För att citera Ilmar Repalau i dagens Sydsvenskan:

För mig är det mord varje gång ett barn dödas i krig. Jag kan aldrig acceptera att min kritik mot staten Israels krigsförbrytelser kletas ned med förtäckta anklagelser om antisemitism. Det är lika motbjudande som antisemitismen i sig, skriver Ilmar Reepalu i ett genmäle på en ledarartikel av Mats Skogkär (21.2).

Sen är hon inne på Sverigedemokraterna igen och hänvisar till ”den grupp som har direkt antidemokratiska värderingar”. Kunde varit ett direktcitat från vilken Sverigedemokratisk skitblogg som helst. Det pekar ytterligare på xenofobin och islamofobin som tydligen Paulina har gemensamt med Sverigedemokraterna.

Sen kommer en sentida hänvisning till Lars Ohly, guilty by association, genom Jinge där tydligen en minst sagt jävig ”Svenska Kommittén mot Antisemitism ” har statusen av sanningsägare. När sanningen är obekväm – kalla det antisemtism.

Det är faktiskt lite skrämmande att läsa klassiska Sverigedemokratiska värderingar på en opinionssida i SvD. Är det något som tidningen står för rent generellt? Man höjde ögonbrynet redan när moderaterna lagt sitt utspel nu är även pannan rynkad faktiskt. Lite smått obehagligt att man tillåter denna typ av propgaganda krypa in på SvD.

Rasismen börjar bli lite väl rumsren?