När Måns låg i topp efter juryrösterna lovade jag för jag vet inte vilken gång att jag aldrig skulle ringa in fler gånger. Mina favoriter hade glidit långt ner på listan och föreföll ligga långt från toppen.
Sen hände något underligt när folkets röster räknats. En efter en försvann de där obegripliga toppennoteringarna. Måns såg mest chockad ut och en viss förvirring verkade uppstå när man satt och funderade över vem som skulle få de åtråvärda 144 poängen.
Och då var inte två bortkastade röster längre bortkastade. Malena vann. Jag ringde dessutom en gång på Caroline också och hon kom tvåa. Så jag sa att okey, kanske ringer jag nästa år också då…
Av de andra mer själlösa tillintetsägande bidragen skulle jag nog gråtit blod om Måns blev skickad och varit mer nöjd om Alcazar tagit sig till Moskva. Men Sarahs ”Moving on” ville jag inte ha där. Jag är väl som många andra och vill inte att någon med så mycket självömkan ska skickas iväg utan gläds när det blir någon som blir genuint överraskad och när tårarna kommer nerrullande.
Frågan är lite vad man ska med en jury överhuvudtaget att göra. De verkar ju inte ha så där vidare koll på vad som går fram hos folket. Om man säger som så att ett väldigt begränsat antal människor känner till Malenas tydligen vida berömmelse utan i det här fallet röstade man fram ett bidrag som berörde en. Och faktiskt är det ju så att Melodifestivalen är en sångtävling. Och sjunga det kunde hon ju. Låten är dessutom unik och trallvänlig och blir inte en sörja bland allt annat som många av juryn bidrag faktiskt var.
Jag är glad över att det svenska folket röstade fram sin kandidat och om svenska folket har valt kandidaten så blir det mycket enklare om ifall det skulle bli ett platt fall i Moskva. Men jag tror inte det blir det. Jag tror faktiskt att fler än svenskar uppskattar människor i Melodifestivalen, sångtävlingen, som faktiskt kan sjunga.
Caroline af Ugglasfick sin hedervärda andra plats, vilket hon var väl värd. Hon verkar ha retat upp kulturkännande och bara det är värt en andra plats faktiskt.
Och för er som vill fördjupa er lite mer osunt mycket kan ni nu träna in texten till La Voix.
Och nu lär de sedvanliga klagomålen om att det inte gått att rösta på de låterna som förlorade att strömma in….
Arkiverad under: Övrigt | Taggad: Caroline af Ugglas, Malena Ernman, Melodifestivalen, Moskva, vinnare 2009
Hrm, jag kan inte komma från den gnagande känslan av att konsumentmedvetenheten är lika med 0 ifråga om att rösta på bidragen i Melodifestivalen. Jag är säker på att en majoritet av de röstande inte får sin vilja fram. Ungefär som vid ett riksdagsval. Fast med den skillnaden att det inte kostar pengar att gå in i vallokalen…
Var är du????
Jag lever men är något engagerad i arbetet just nu. Återkommer snart, jag lovar. Tack för att du undrar
Var sak har sin tid, men du är efterlängtad och jag ser fram emot din återkomst til bloggosfären!