0-0 i Anna Wahlgrens sömnkamp

Det har förts en intensiv debatt de senaste dagarna huruvida barn ska sova på rygg eller på mage och var de ska placeras när de sover och inte minst om hur vi ska få de små liven att sova.

Spädbarnsfondens ansvariga har i dagens SvD reagerat på vad de anser vara raljerande från Wahlgrens sida beträffande barns sovvanor. Man hänvisar till statistik både över hur barnet sover och var det sover.

Anna Wahlgren kontrade på Newsmill häromdagen där hon påstod att barnläkare saknar sunt förnuft.

Jag skulle nog vilja placera mig mitt emellan den förhatliga herr P och den självgoda Anna Wahlgren. Fru Wahlgren är ju bara andra sidan av samma mynt.

Jag ger inte ett vitten för Anna Wahlgrens ”Sova-själv-metod” och jag har inte heller något till övers för herr P:s medicinering av droger till barn för att de ska sova.

Sömnen och problem med sömnen är i vår kultur främst kopplade till att föräldrarna ska orka och att de ska njuta av sina barn. Ingen av metoderna tar ett barnperspektiv utan det är föräldrarnas sinnesro och möjlighet till nattsömn som är utgångspunkten.

Man kan ju som Anna Wahlgren gör med halva djurriket när det gäller sovställning istället försöka sätta sig in i att själv försöka somna med hjälp av en ”tryckpress” på skallen eller drogad var kväll. Om jag är trött och grinig vet jag faktiskt inte om jag skulle vilja bli lugnad genom att någon trycker ner mitt huvud i sängen tills jag somnar av utmattning. Att ge droger för att barnen ska somna är en mycket enkel utväg – för föräldrarna men knappast något för ett växande barn med tusentals intryck att bearbeta under natten. Det måste väl finnas andra vägar än alla dessa utbildade eller självutnämnda experters? Visst kan man ta hänsyn till all statistik och alla resultat av sina metoder men sunt förnuft? Jag vet inte om jag vill kalla någon av metoderna som sunt förnuft. Prestige – kanske och ett drag av hjärtlöshet.